Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA. 63
ii
Af brist på samtalsämne föll talet på påfogeln.
De hade först kommit i närheten af kalkonhuset,
der tuppen redan hade krupit in, medan hönsen
rufvade äggen ute under en liten halmstack.
Magistern, som inte visste hvad han skulle säga, lät
nu det yttrande undfalla sig, att det vore
omöjligt för en menniska att taga en påfogel med
händerna.
»Jo, det skall Ni få se att man kan,»
svarade zigenaren, hvars motsägelselust tycktes bli
eggad. »Kan man ta en kalkontupp, så kan man
också ta en påfogel.»
Och i ett nu hade han slagit armarna om
den stora argsinta fogeln och tryckte den tätt till
sig som en kattunge, och för att ytterligare
bestyrka möjligheten af grindvaktarens förmenta
tjufnad, försäkrade han sig ha sett personer, som
kunde fånga en dufva på marken. För resten
fanns det folk, som kunde så många konster;
han kände — det vill säga, hade hört talas om
folk, som lockade andras höns och ankor till sig
med korn, som de lade i långa strimmor, ooch
mest durkdrifna af alla voro hästmånglarna. Aret
förut hade de stulit en röd häst från grannen,
bonden upp vid korsvägen, och man hade sedan
aldrig sett ett spår af den. Men han visste nog,
hur de buro sig åt. De kunde förändra färgen
på en häst genom att smörja in den med
någonting så att håren föllo af, och de nya hår, som
växte ut, fingo aldrig samma färg som de affallna,
och dessutom kunde man alltid genom några snitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
