Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
AUGUST STRINDBKKG.
Jensen gick med böjdt hufvud, höll en stång
i handen och låtsades uppmäta marken, utan att
låta märka att han såg magistern nalkas.
Denna helsade högljudt god morgon.
Zigenaren spelade förvånad, men sade ingenting,
hvarför magistern beslöt att sjelf gå rakt på saken
och säga allt, som kunde sägas, utan att
sanningen kom alltför tydligt fram.
»Jag har varit öfver till vår granne tör att
be om lof att få gå öfver hans mark»,
förklarade han.
Zigenaren framtvang ett leende, som skulle
vara vänligt, men på samma gång likgiltigt för
den sak som förelåg. Ilan teg torttarande.
Återtåg var ej möjligt för magistern; han
måste gå på, till och med om han skulle råka
vilse, hvilket han då också grundligt gjorde, ty
ett oemotståndligt behof att ursäkta sig kom
plötsligt öfver honom. »Ni har icke vännér här
i trakten, Jensen», sade han. »Hemmansegaren
derborta talade illa om Er.»
»Det tror jag, det!» svarade zigenaren. »Ty
han gick på sin tid och slog efter baronessan
och hennes pengar, men när det inte tog skruf,
fick jag soplåren öfver mig.»
Detta var säkerligen lögn, tänkte magistern,
som var van vid att zigenaren alltid torkade af
sin smuts på andra; men han låtsades sätta tro
till beskyllningen.
»Det sade jag honom också», fortfor han,
»och jag sade honom mera dertill, derför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
