Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TSCHANDALA.
117
och när den, efter alt ha kämpat emot en tid,
har blifvit trött, förlamad af någon oväntad
hämsko på viljan och önskningarna?
Men när han hade grubblat öfver det han
nu upplefvat och vändt och vridit på det en lång
stund, tills han blifvit maktlös, började från hans
upplösta själs atomer en väldig naturens stämma
höja sig; drifter, som nu i ett halit års tid
undertryckts, vaknade, och stärkta genom hoppet
om att kunna få hvad de så länge måst undvara,
reste instinkterna sig med förfärande makt.
Bilden af flickan i den blå drägten sprang fram
som ur en laterna magica, med de blottade
axlarna, de eldiga ormlika rörelserna på höfter och
rygg. Och han tillbakaträngde med våld minnet
af det fula i blicken, det elaka draget kring
munnen och det smutsiga hos hela personen.
En längtan att omfamna henne rått, djuriskt,
som en hanhund sin tik, vaknade hos honom,
men på samma gång den bestämda föresatsen
— han visste icke, hvarifrån den kom — att
aldrig kyssa henne!
Och fantasien utmålade det hela, så som han
tänkte och önskade, att det skulle ske.
Han kände med sig, att han icke skulle
kunna tala kärleksord till henne, att han icke
skulle kunna säga henne någonting, icke blanda
sin själ med hennes, icke öppna utsigter till
någon framtid; utan han skulle endast såsom en
sultan, när han såg att hon var villig, kasta sin
näsduk, vinka ett »kom» och derefter träda in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
