Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
AUGUST1 STRINDBERG.
»Ah, det vet Jensen redan af», svarade
Hickan och ville tränga sig in.
»Du kommer inte in! Min hustru skickar
bud efter polisen, och vi bli olyckliga», — sade
magistern i sitt bryderi, och ordet polis hade en
förunderligt hastig verkan, ity att flickan försvann.
På aftonen satt magistern till bords med sin
familj, och de hade lemnat dörrar och fönster
öppna för att få godt af det sista qvällsljuset.
Man åt under tystnad, som man gör när man är
tillsammans med en sjuk, och endast då och då
föll ett halfhögt ord. Nerifrån trädgården hördes
sång, musik och skrål från baronessans sällskap,
några personer, som kommit på besök tidigt på
morgonen och genast hade satt sig till att dricka
ända till middagen; derefter hade de sofvit ett
par timmar rundt omkring bland buskarna och
hade derefter på nytt börjat på med samma vilda
uppsluppenhet. Magistern hade från sitt fönster
sett de främmande och förundrat sig öfver deras
besynnerliga utseende. En herre, tjock som ett
hus, med röd näsa och blodsprängda ögon, och
i hans sällskap några damer, hvilka sågo ut som
skökor eller pantlånerskor. Emellertid hette det,
att det var en åkare med hustru och svägerska,
gamla vänner till baronessans föräldrar, som nu
spekulerade på att köpa egendomen.
På nytt hade magisterns misstro väckts
angående äktheten af baronessans börd och stånd;
i alla händelser måste en baron, som hade
sådana umgängesvänner som dessa personer, vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
