Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
ArGVPT STRINDBERG.
på donna qvinna, hvilken en gång hade tillfogat
henne ett välförtjent slag.
Frun vände sig bort, bleknade och föll i
vanmakt; men magistern hade i samma ögonblick fattat
Magelone i armen, öppnat dörren och skuffat ut
henne i korridoren, der hon damp omkull på den
benhög, som hundarne hade samlat at qvarlefvorna
efter dagens kalas. Derpå stängde han dörren i lås.
Han hade knappt hunnit åter bringa sin
hustru till medvetande och fått henne förd från
bordet, förrän det klappade på ytterdörren.
Barnen skreko af ängslan, upphetsade af allt detta
underliga, som de inte kunde förstå, men då
man fortsatte att knacka på, gick magistern bort
och frågade genom dörren, hvem det var.
Zigenaren svarade genast med sin glattaste
röst och bad om ursäkt för att han trängde sig
in, men han hade några personer med sig, som
gerna ville se på våningen, och det brukade man
ju ha lof till.
Magistern såg en skadeglad, hämdlysten blick
lysa i zigenarens öga, när denne införde fyra
ru-siga personer, som med fräcka miner begagnade
sin lofliga rättighet att smutsa ner golfven för
hyresgästen och störa en sjuk menniskas husfred.
Det kokade i magistern, när han såg dessa
råa banditer snoka omkring och låtsa som om
de mätte upp dörrar och fönster, medan de endast
med knapp nöd kunde hålla sig för att flina och
framtvungo ett och annat ord, som skulle göra
det troligt, att de verkligen kommo i det ärende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
