Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
AUGUST1 STRINDBERG.
ett nöje, men under sången afsvalkade han
sångarens lust alt fortsätta genom det liflösa,
frånvarande i sitt ansigtsuttryck, så att visan afbröts
vid andra versen.
Nu hade mörkret inträdt och lyktorna blifvit
tända. Del var en mulen afton, och en svag
blåst susade genom dammens säf.
Zigenarens hjerna glödde af ansträngning
och vin, af masstals fantasier, som ville fram,
men icke mäktade det. Han hade mottagit så
många tankefrön, som sprängde hans hjernbark
liksom mistelparasiten spränger moderträdets bark;
der hade inkastats så mycket jäsningsämne, som
exploderade i hvarje minut. Hän hade fått hela
teo- och kosmogonien föredragen för sig, alla
de högsta frågor hade susat förbi honom och i
förbifarten väckt hans nyfikenhet, hans lust att
göra tusen frågor, hade vändt upp och ned på
hans gamla föreställningar, hade kullkastat hela
hans förråd af färdiga meningar om lif och död,
tillvaro och föruttillvaro, men hade framförallt
bragt oordning och förvirring i detta arma
hufvud, som visserligen producerade, men
producerade slösäd af brist på vetenskapligt material.
När magistern efter fem timmars förlopp
alltså ansåg honom vara tillräckligt mjuk, hans
hjerna tillräckligt preparerad för att följa hvarje
befallning af besvärjaren, släppte han honom
ändtligen och lät honom på egen hand explodera.
Men med sin starkare ande och vilja ledde han
hans tankars gång, och nu, när natten hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
