Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
VII
Underklassen har hittills sprängt sig i sin
fåfänga äflan att stiga till öfverklass. Nu vill
den i stället afskaffa en tärande öfverklass och
nu är den på rätta vägen.
Men de som tro på öfverkulturens fortvaro
med en frigjord underklass hafva räknat illa.
Det är endast med slafvar en sådan dårskap
som en pyramid kunnat göras. En sådan
onyttighet som Peterskyrkan skall aldrig göras
om, och ingen Rafael skall fa tid att utbildas,
när alla måste direkt anskaffa existensmedel
och icke vara uppassade. Ty det är icke
bara industri-arbetarne som skola emanciperas,
det är äfven tjenarne, torparne och statkarlarne.
Skall det bli tråkigt att lefva i verlden då?
Ingalunda. De som tycka så nu, de fa aldrig
se den verlden. Och den enda rena glädjen
i lifvet, som består i en stark kropp och
vissheten om existensmedlens tillräcklighet, skall
ersätta alla griller om det der »högre».
Det är denna återgång som nu håller på
att arbeta i menskoslägtet och den går sin väg
med stormsteg.
Det nya samhället, som icke mera räknar
med illusioner eller ideal, bygger sig på den
enda realitet på hvilken byggas kan: egoismen.
Egoismen är ett fult namn på menskans
herrligaste gåfva: sjelfupphållelsedriften. Hittills
ha menskorna icke förstått sitt eget intresse
och delvis varit narrade af öfverklassens funda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
