Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han saknade den lilla röd- och grönmålade
kyrkan med den förgylda minareten, der dock så
mycket dåraktigt talades, han saknade tystnaden
på steppen, de helgdagsklädda muschikerna med
deras bjertrandiga helgdagsrubaschkor och
bondqvinnorna i de gula och röda sarafanerna, som
de i dag buro Sankt Johannis till ära, men mest
den korta sommarens ankomst till helsning. Det
var svagheter, menade han, ty menskorna bli ej
bättre eller lyckligare af kyrkklockor och
sarafaner; men han längtade ändå. Härifrån, der
man ej värderar sommaren då man har vår halfva
vintern; härifrån denna gata, denna rännsten,
denna folkhop som var hans fiender; dessa gamla
menniskor med gamla hjertan och gamla tankar;
dessa utländingar som drogo hit att från
balkongen på ett första klassens hotell njuta af
naturen som af en feeripjes på teatern. Men han
stördes omsider i sina tankar af en köparinna.
— Hvad kostar kronärtskockorna? — sade hon.
— Tjugofem centimes, madame, — svarade han.
Hon petade på fjellen som om hon ville se
efter om den var förfalskad, gjorde en sur min
som betydde: för mycket! och gick vidare.
— Hur vet det der hönset hvad som är för
mycket för en kronärtskocka? — tänkte han för
sig sjelf. — Hade hon hyrt jord som är så dyr,
köpt gödning som är så dyr, köpt frö, sått det,
skolat om den lilla plantan, när den var så späd
att man knappt vågade ta i den; skolat om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
