Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL.
I«7
alla foglar på en gång. Och öfver Rochers
de Naye’s raka kam står en båge af ljus, som
är kantad med rödgult som skalet på en
apelsin; och i en remna skjuter en blick fram, en
stråle som ränner fram öfver ängsmarkerna och
torkar daggen, en ny stråle, en hel qvast, och
så kommer öfre kanten af solens skifva,
vaggande, dallrande, som om den knarrade på sin
gamla nötta axel. Och skuggorna draga sig
skygga ner för bergens fötter och gömma sig
i granskogarne för att hvila i svalkan till
qvällen.
Paul gick fram på balkongen till sin hustrus
fönster. Den hvita gardinen var illa
tilldragen. Han såg icke henne, men han såg de
två barnen. Vera hade lagt sitt hufvud ut
öfver kuddens ytterkant och hennes utsträckta
arm med den lilla öppna handen hängde öfver
sängbrädan. Hennes ansigte var fylligt af
sömnen, och munnen stod öppen visande hvita små
tänder som ännu icke hade en fläck. Hela
ansigtet log och han tyckte sig möta blickarne
från de blå ögonen genom ögonlocken. Paul
suckade tungt, som om han såg sitt käraste
hopp hotadt af något okändt. Nu hörde han
ett svagt qvidande från sin hustrus bädd, men
han ville icke väcka henne. Troligen drömde
hon något elakt, om det förflutna, som aldrig
kunde glömmas. Han gick åter in i sitt rum,
tog kläderna på sig och gick i strumpfötterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
