Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
.4 TERFALL.
han upp ur badet, sprang upp på sitt rum och
fick en torr röck på sig. Strax derpå var han
vid sin hustrus bädd.
— Hon kommer genast, — hviskade han,
lutande sig öfver henne, — genast.
Derpå bar han ut barnen och sängarne i
rummet utanför och började kläda dem, allt
under det att de ropade: mamma! mamma!
Så lemnade han dem ett ögonblick och gick
in till modren, som tog honom våldsamt om
halsen, under det hon vred sig i smärta.
Derpå sprang han ut på balkongen och tittade
åt vägen om de skulle komma snart. Han bad
till Gud, ty han trodde på en Gud, om också
icke på bönens magt att ändra detaljer i
jorde-lifvets lilla styrelse, han bad till Gud såsom
han lärt det från barndomen, ty han var svag
nu. Och naturen derute, log så oharmoniskt
mot hans jemmer, och foglarne sjöngo lika friskt
som förut. Och så skulle han in igen och
hjelpa Sophia rätt med strumpan, som hon satt
afvig, och så till Anna igen när värkarna
kommo, och hon måste ta honom om halsen
lyftande sig i sängen, som om hon ville dö med
honom vid sitt bröst. Och så lade sig stormen
igen efter ett nytt anskri; och så låg hon der
lugn, rosig om kinderna, med håret utslaget
och ögonen glödande. Så skulle han göra eld
i spiseln tills den lilla kom. Han sprang in
till Vera och Sophia och plockade fram alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
