Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återfall.
het, och ju finkänsligare han var,’ dess mer
ökades skulden. Att dagligen och stundligen
se sin fordringsegare och veta att man lefde
på hans barmhertighet, väckte ett slags kylig
känsla, som närmade sig ovilja mot Paul. A
andra sidan tyckte Anna, att hon liksom
återfått en del af sig sjelf genom att återfå en del
af sina gamla känslor och meningar. Det var
henne nästan en fröjd att känna det hon egde
en tanke som Paul icke delade, ty det var
hennes uteslutande egendom, något som hon
icke fått af honom, ty alla de nya tankarne
hade hon fått af honom. Att hon fått de gamla
tankarne af andra, såsom föräldrar och lärare,
det tyngde icke på henne, ty hon hade icke
fått dem af honom, och det syntes vara
hufvudsaken.
Dagen för dopets förrättande var inne.
Bernhard skulle bli dopvittne. Den lilla var
pyntad i en vacker dopklädning. Paul gick från
trädgården upp i rummen och hjelpte kläda
flickorna, hvilka skulle följa med. Detta
ädelmod gjorde ett nytt obehagligt intryck på Anna.
Hon försökte deri läsa ett hån, men det kunde
hon icke med bästa vilja. De voro klädda och
färdiga att åka. Anna sade farväl, ganska kort.
Paul kysste barnen. Han ville säga, att de skulle
vara rädda om den lilla, men han åtrade sig.
Det var nog Anna ändå. Och så foro de.
Paul stannade i rummen. Det var om
eftermiddagen. Det blef alldeles tyst, och Paul som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
