Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’34
ÅTERFALL.
Nej I Men, gjorde han det icke, då skulle ju
aldrig det börja, det nya som skulle komma!
Och gjorde han icke början med sina barn,
hvem skulle då börja? Jo, han skulle fortsätta
att arbeta för det helas förändring,
meningarnes förändring, så skulle de nog komma efter
de andra. Och hoppet om att fa börja med
de sina måste han lemna i sticket för det helas
skull. Så skulle det bli. Han skulle gå sin
väg, sin ensamma förfarliga väg, om den så
bar hvart som helst. Det fans intet annat. Så
skulle han kunna göra något stort och nyttigt.
Det var ett grymt offer, det var en bitter
missräkning; men ödet ville det så I Men om han
icke förmådde, om han skulle stupa ? Så fingo
väl andra taga vid sedan. Emellertid, inga
öfverord. Han ville pröfva sig först.
Han gick in till skrifbordet i Annas rum
och skref på ett papper: »Jag reser bort på ett
par dagar. Farväl så länge! Din Paul.» Derpå
samlade han något kläder i sin nattsäck, och
skulle gå. Men i dörren vände han om. Der
stod lullan tom, men med en liten fuktig grop
på hufvudkudden; der stod Veras säng, der
stod Sophias. Det skymde som ett svart moln
för hans ögon, men han gick. Gick ner till
ångbåtsbryggan att vänta in ångbåten, som gick
till Evian på Savojerstranden.
Bryggan skjuter långt ut i sjön, och han
tyckte sig vandra ut i det oändliga; utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
