Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL.
I«7
igen, vilddjur igen. Jag hade vid efterspelet
fattat mitt glas för att säga något, jag visste
icke hvad, ty mitt hjerta var fullt, då en stark
hand tar glaset ifrån mig och hviskar i mitt
öra: »akta dig, Paul Petrowitsch! Njut, men
akta dig! Hör, men tala icke! Du är en
öfvergångsmenniska, men du skall göra
öfvergången, icke återgången! Du skall förhärda
ditt hjerta, du skall gå ut i ensamheten och
hata, ty den som kan älska som du, den kan
också hata mer än andra!»
Det var Ivan, den vi kallade »Den
Förskräcklige».
— Hvarför skall jag hata? — frågade jag
ännu varm af mina känslor.
— Du skall hata lögnen, att du må älska
sanningen! — svarade han.
— Äro dessa menniskor lögnare nu? —
frågade jag.
— Icke nu, Paul, nu äro de sanna, små,
älskliga, men i morgon, när du icke ser dem,
äro de lögnare!
— I morgon, — tänkte jag. — Hvad gör
dem då till lögnare i morgon, Ivan?
— De bindande banden, som vi skola lösa,
Pauli Som du skall lösa!
Jag lemnade klubben med Ivan. Vi
vandrade hela natten, och sedan gick jag
aldrig dit mer, ty jag kände min svaghet. Är
det icke synd om menniskorna? Äro de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
