Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERFALL. I«7
Den som kallades Ivan, var en blek, mager
man, med ett aflångt, svartskäggigt ansigte, så
aflångt att hakan låg nere i vestöppningen.
När Paul kysste honom hade han ryggat först,
men sedan hade han med en onaturlig värme
besvarat Pauls helsning. Han följde Paul med
osäkra steg in i trädgården och en främmande
betraktare skulle icke ansett honom vara en
vän.
— Du kommer från Genève, — fortfor
Paul.
— Ja, — sade Ivan mörkt. — God dag,
Anna Ivanovna, — helsade han derpå. — Du
känner icke igen mig; jag har haft stor sorg
jag, sedan sist. Min son, min stora starka gosse
har gått ifrån mig.
— Stackars, stackars Ivan, — sade Anna
och kastade en blick uppåt rummen som om
hon lyssnade.
Ivan såg bedröfvad ut.
— Stackars vän, — sade Paul. — Du ser
också förändrad ut.
Ivan satte sig på en bänk och såg ner i
sanden.
— Du har »förenklat» dig, Paul, — upptog
Ivan igen.
— Ja, — sade Paul, — både af böjelse och
tvång. Kampen mot tjenstefolket blef mig för
stark, i synnerhet som jag tyckte de hade rätt;
men jag hade också rätt att fly striden, och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
