Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öfver molnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’95
— Som alla flickor I
— Ser dul Hon hade fröen, men
jordmånen fattades; hennes frön ha vuxit i dig!
Hon har lefvat sitt lif i dig. Huru
förödmjukande för individen! Huru sårande för vår
egenkärlek! Plocka sönder våra verk. Tag ut
tankarne och räkna efter huru många vi tänkt
sjelfva. Vetenskapsmannen citerar sina källor,
journalisten refererar andras, men författaren tar,
tar egoistiskt hvad han kommer öfver; tar en
anekdot, som en annan berättar vid glaset, tar
ett drag ur andras lif som andra lefvat, tar
tankarne från filosoferna, referaten från
tidningarne, känslorna ur inbillningen och så sätter
han sitt lilla namn på alltsammans och blir
stor, och — det går an! Skalden gör som
boa-ormen: han drar sitt slem öfver bytet och
så är det hans. Han spinner vackra nät, ur
sig sjelf heter det, men ingen såg huru många
flugor han sög ur först.
— Kan det bli annorlunda?
— Ja, när allt blir annorlunda! Det har
böljat redan. Se bara på dig och mig; hvem
känner oss mer, hvem läser oss mer, och vi
voro dock lejon. Se hur striden går. När
Daudet skrifver en roman om Grefve Mora,
så upplyser Le Bartolo i morgon att det är
Hertigen af Morny det gäller. Angenämt för
herr Daudet, men rättvist. Ser du der tidens
fordran på rent språk, och otrons strid mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
