Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
som om man skjutit efter dufvor och icke mot
en vägg.
Alla voro icke så dåliga som jag trodde,
tänkte han för sig sjelf, när han steg ner ur
trädet, numera liksom lugnare, sedan detta var
gjordt. Och nu började den lilla byklockan
ringa, själaro, själafrid för de döda, som fyllt
sin pligt, men icke för alla lefvande, som fyllt
sin! Solen hade gått ned, och månen, som
blekgul suttit uppe hela eftermiddagen, började
nu rodna och tilltaga i ljusstyrka, när
löjtnanten marscherade med sin handräckning bortåt
Montcourt, allt jemt förföljd af den lilla
klockans ringning. Truppen kom in på stora
chausséen till Nemours, och den vägen med dess
två led popplar syntes enkom vara gjord för
marscher. Och så marscherades, tills mörkret
föll tätt och månen lyste skarpt. I sista ledet
hade man redan börjat hviska, och en hemlig
rådplägning egde rum i lederna, om man icke
skulle anmoda korporalen göra löjtnanten någon
slags antydan om, att trakten var osäker och
att man måste i qvarter för att kunna bryta
upp i dagningen, då herr von Bleichroden helt
oväntadt kommenderade halt. Man hade stannat
på en backe, hvarifrån man kunde se Marlotte.
Löjtnanten stod alldeles stilla som en
rapp-hönshund, när han stött på kullen. Nu gick
trumman igen! Och så slog klockan nio i
Montcourt, och så slog hon i Grèz, i Bourron,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
