Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 SAMVETSQ VAL.
gräsmattan, som var besållad med primula
elatior, liksom af utslagen svafvelblomma, gick
en karl och slog gräset med en lie, under det
att en liten flicka räfsade. Han tog ännu en
gång almanackan och läste: februari. Man
står och räfsar i februari. Hvar är jag? —
Derpå gingo hans blickar ut öfver trädgården,
och han såg en djup dal sakta sänka sig, men
grön som en sommaräng; och små byar och
kyrkor lågo här och der; och stora hängpilar
stodo alldeles ljusgröna. I februari, tänkte han
igen. Och när ängarne togo slut, låg en sjö
der; alldeles lugn, ljusblå, som luft, och på
andra sidan sjön låg ett blånande land; öfver
det blånande landet höjde sig en bergskedja;
men öfver bergskedjan låg något annat, som
liknade moln; de voro så fina i färgtonen som
nytvättad ull, men de hade spetsar på sig; och
öfver dem lågo små lätta skyar som ibland
gingo in i de spetsiga molnen. Han visste
icke hvar han var, men det var så vackert, att
det icke kunde vara på jorden. Var han död,
och hade han kommit till en annan verld?
Icke var han i Europa! Kanske han var död I
Han försjönk i stilla drömmar och försökte tänka
sig in i sin nya belägenhet.
Men så såg han upp igen, och nu såg han
hela den soliga taflan infattad i och korsad af
fönstergallret, och de smidda jernliljorna och
löfverken tecknade sig, som om de sväfvade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
