Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8AMVETSQVAL. 265
en orgel, som spelade en koral, men en koral
i dur; det var icke en luthersk koral, icke en
katolsk, icke en calvinsk, icke en grekisk, men
den talade, och den sjuke tyckte sig höra ord
till densamma, tröstefulla, förhoppningsrika. Och
nu steg en man upp i absiden och stannade,
till hälften dold af droppstensklippan. Var det
en prest? Nej, han var klädd i en ljusgrå röck,
hade en ljust blå halsduk, och hans skjortbröst
syntes i västens öppning. Icke hade han heller
någon bok. Men han talade. Han talade mildt
och enkelt, som när man språkar bland
vänner; han talade om kristendomens enkla läror,
att älska sin nästa som sig sjelf, vara tålig,
fördragsam, förlåtande mot fiender; han talade om
huru Kristus tänkt sig menskligheten som ett
enda folk, men huru som menniskans onda
natur motverkat denna stora tanke, huru
menskligheten grupperat sig i nationer, sekter, skolor;
men han uttalade också det fasta hopp, att
kristendomens grundsatser snart skulle förverkligas.
Och efter att ha talat en qvarts timme steg
han ner, efter att ha gjort en kort bön till Gud,
den allsmäktige, utan att ha nämt Jesus,
Jungfru Maria, Nicolaus, Anastasius eller något namn,
som kunde erinra om en officiel bekännelse och
väcka lidelser.
Herr von Bleichroden vaknade som ur en
dröm. Han hade sålunda varit i kyrkan! Han,
hvilken utled på småaktiga konfessionsstrider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
