Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
fram, såsom när fotografen låter jernvitriolen
spola öfver den gråa negativplåten, då den
kommit ur cameran. Han tyckte sig se den sista
julaftonen satt i scen. Den sista? Nej, då var
han i Frankfurt. Alltså den näst förut. Det
var den första qvällen, han var i sin trolofvades
hem, ty dagen förut hade han förlofvat sig.
Nu såg han det hemmet, den gamle
kyrkoherdens, hans svärfaders hem; han såg den låga
salen, med den hvita skänken, klaveret,
grönsiskorna i buren, balsaminerna i fönstret, skåpet
med silfverkannan, tobakspiporna, somliga af
sjöskum, andra af röd lera; och der går hon,
dottern i huset och hänger nötter och äpplen i
julgranen. Dottern i huset! Här slog det som
en blixt ner i hans mörker, men som en vacker,
ofarlig kornblixt om eftersommaren, som man
sitter på farstuqvisten och betraktar utan att
frukta någon skräll. Han var trolofvad, han
var gift, han hade en hustru, hans hustru, som
åter band honom vid lifvet, hvilket han hade
föraktat och hatat förut. Men hvar fans hon?
Han måste se henne, träffa henne, nu genast!
Han måste flyga till henne, ty eljes skulle han
förgås af otålighet.
Han skyndade ut ur kyrkan och stötte
genast på läkaren, hvilken väntat honom för att
fa se verkan af kyrkobesöket. Herr von
Bleichroden fattade läkaren vid axlarne, såg honom rätt
in i ögonen och frågade med andan i strupen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
