Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvetsqval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
SAMVETSQ VAL.
klyftorna, men på framsidorna, som de vände
mot solen, ljusa, leende, sommarglada! Han
tänkte på tyrolskans sista ord, och han tyckte
sig se Mont Grammont som ett kolossalt hjerta
med spetsen uppåt mot himlen, som hela
mensklighetens rykande, sårade, ärriga,
bloddrypande hjerta, som i en enda, stor offring
vände sig mot solen för att gifva allt, det
bästa, det dyraste, för att få allt.
Då skars den dunkla, stålblå qvällhimlen
af en ljusstrimma, och öfver Savojens låga
strandremsa steg en raket af ofantlig kaliber,
han steg högt, skenbart så högt som Dent
d’Oche; han stannade, saktade, som om han
såg sig omkring ner på den sköna jorden, innan
han kreverade: det dröjde några sekunder, och
så började han nerfärden; men han hann icke
många meter, förr än han exploderade med
en knall, hvilken efter ett par minuter först
nådde till Vevey, och nu vecklade ut sig som
ett stort hvitt moln, hvilket tog en fyrkantig
rektangulär form, en flaggduk i hvit eld, och
ett ögonblick efter small ännu ett skott, och
på den hvita duken tecknade sig ett rödt
kors.
Alla bordsgästerna hade sprungit upp och
ut på verandan.
— Hvad betyder detta? — utropade herr
von Bleichroden uppskakad. Ingen kunde eller
hann svara, ty nu steg en hel raketkista upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
