Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Susan B. Anthony
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmaningar att vänta, tills den eller den frågan först blivit
löst — sedan skulle deras tur komma — för staten Newyorks
räkning »bara» 67 år — från 1848 till 1917 — vållade miss
Anthony många bekymmer. Hon visste av lång erfarenhet,
att när ett parti väl kommit till makten glömmer det så lätt
de vackra löftena som byggts på principer och
rättfärdighetskänsla och som utbytas mot partiintressen, så snart makt
står bakom dessa. lion skriver härom år 1870:
»Jag önskar inte att någon människa eller något parti
skall begå våldshandlingar, men jag ber enträget och
allvarligt att något måtte hända som förmådde väcka denna nations
kvinnor till så pass självaktning, att de insågo den förnedring
de leva i; något som knnde tvinga dem att bryta oket och
ge dem en gnista tro på sig själva, som kunde lära dem att
först och främst vara trogna mot kvinnosaken; något som
kunde lära dem inse att man lika litet kunna känna, tala
eller handla för kvinnor, som den gamla slavägaren för sina
slavar. Faktum är att kvinnorna bära slavbojor och det är
så mycket mer förödmjukande, som de ej veta om det. 0,
att förmå dem att se och att känna, att förmå ge dem mod
och väcka deras samvete att tala och handla för deras egan
frihet, om än hela världen hånar och föraktar dem därför.»
Få kvinnor kunde som hon överse situationen och
genomskåda partipolitikens beräkningar.
Vid rösträttsföreningens årsmöte i Washington 1871 voro
några av medlemmarna så oroliga för »vad Susan kunde
komma att säga», att en av dem, mrs Hooker, åtog sig
ledningen och bad »lilla rara Susan» och mrs Stanton att ej
närvara, då detta var ett mycket viktigt möte – antagligen
det sista som behövdes – och krävde diskretion och
kvinnlig takt. Till slut såg hon sig dock tvungen att anlita deras
hjälp och bad mrs Stanton om »argument» och miss Anthony
om adress på en manlig talare, sedan alia hon vänt sig till
svarat nej.
Men miss Anthony tyckte icke om att bli undanskjuten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
