Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken haft något obytt med brudgummen och misstänktes
för att hafva tubbat Lucidor till qvädets författande, hvilket
Lucidor enständigt och på det lifligaste förnekade och som ej
tyckes på ens det ringaste sätt kunnat bevisas. Domstolen
frikände skriften från att vara paskill, men emedan ”Lars
Johansson samma skrift emoth Kongl. Maij:tz ordning och
Stadga obedin och medh een ofullkombligh Hr Landzhöfdingens
titul, som wijdh slijka tillfällen här i Staden brukeligit
är, låtit publicera, hwilcken och i några stycken befinnes
wahra förargeligh, offendera honestos aures och bonos mores,
gifwandes han således afwundz menniskiom och illwilliandom
occasionem calumniandi, och andra enfalldiga anledningh till
hwariehanda misstankar och dommar, som Hr Landzhöfdingens
reputation icke tåhla kan eller bör, och sådant alt på hans
Heders och Bröllopz dagh; Ty pröfvar Retten skiäligt att
Lars Johansson för ofwanbemelte excesser, eenkannerligen ob
petulantiam och att han icke förr uth betäncht hwadh snack
och tahl, oroo, förtreet och harm een sådan Dicht under så
höga och förnembliga brudfolckz nampn upwäckia kunde,
förutan dett han medh fängelse hafwer plichtat, holla sig ifrån
denne Stadzens Societet och gemenskap på åhr och dagh,
medh Förmaningh att han emedler tijdh anlegger sina gåfwor,
ingenium, studier och förfarenhet till Gudz ähra, sin nästas
upbyggelse och sin egen heders upkombst och förkofringh”.
Under det han för denna sak satt fängslad lärer han
skrifvit den sång, hvilken sedermera en lång tid allmänt sjöngs
som en folkvisa:
Skulle iag sörja, då vore iag tokot,
Fast än thet ginge mig aldrig så slätt,
Lyckan min kan fulla synas gå krokot,
Vackta på tijden, hon lär full gå rätt;
Al verlden älskar iu hvad som är brokot,
Mången mått liva, som eij äter skrätt [1].
Olyckan vexlar iu lijka med lyckan.
Alt som begynsel haer, ändas en gång,
Druckin mann hafver eij allestädz hickan,
Lust föllier gråten, gråt ändas i sång;
Dhen, som på sanningen pekar med stickan,
Kan lel lätt falla frå sanningens spång.
Himmelens dagg plär på träna neerdugga,
Män så snart iorden haer gi’et them nog safft,
At de kunn’ trossa skyn, hvem kan kullhugga
Samma, när yxen ens haer inte skafft,
Mask-stugne kan man med fingerna gnugga,
Mången troor vunnit hvad ändlycktan tafft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
