Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reste förbi. Lucidor passade då på och stack in i hans vagn
en grafskrift öfver denne son, utan att vidare låta märka
sig. Några Totts vänner, som kände Lucidors handstil,
berättade hvem författaren var. Grefven sände då sin
kammartjenare med en hederlig gåfva till Lucidor, hvilken efter
mycket sökande anträffades, men gaf till svar, att han icke
skref för penningar. Sedan grefven mottagit detta svar och
tillika blifvit underrättad om Lucidors sinnelag, lät han
derefter en dag bjuda honom till sig på middag. Efter
måltidens slut bad grefven Lucidor bära en vacker klädning, som
han för hans räkning låtit göra. Lucidor tog mot den, och
då han, fint utstyrd, kort derefter råkade sin vän Columbus,
yttrade denne sin förvåning öfver att finna ”den svenske
Diogenes” så grann samt sade, att allt folket undrade och
gapade på honom. Förtretad, gick då Lucidor hem, tog af
sig de fina kläderna och brände upp dem samt iklädde sig
de gamla. Då han nästa gång råkade Columbus och denne
frågade efter den nya klädningen, omtalade han hvad han gjort
och tillade, att han ej ville bära en drägt, som gjorde honom
till ett vidunder. Vanligen kallade han sig Lucidor, men
äfven andra signaturer begagnade han, såsom: Adelfino, Asthold,
Laurino, Theophilander m. fl. I två poemer, daterade år
1674, kallade han sig Tanatophilander, den döden
efterlängtande, — samma år nådde hans längtan målet: han föll i
envig den 13 Augusti vid 5-tiden på morgonen.
Lucidors tragiska död är allmänt bekant, men detaljerna
dervid hafva berättats olika. Enligt den allmännaste traditionen,
har skalden en afton blifvit nedstucken af en löjtnant Arvid
Christian Storm; Olof Celsius d. y. uppgifver mördaren varit en
Samuel Ernstedt. Äfven skådeplatsen för den blodiga händelsen
har förlagts olika: än till ”Munkens källare midt för Myntet”,
än till den nyligen upphörda källaren Dufvan, belägen i
hörnet af Westerlånggatan och Stora Gråmunkegränd, än till
en nu mera för länge sedan bortglömd källare vid namn
Fimmerstången, hvilken några velat förlägga till Malmskillnadsgatan,
andra till Kindstugatan. Sägnen har ock velat låta
skalden lefvat någon tid efter det dödande stinget och på
dödsbädden, under kropps- och själsqval, diktat de om kristlig
tro och ånger vitnande psalmer, hvilka igenfinnas äfven i Nya
Psalmboken, n:s 463, 465 och 467, och P. Wieselgren har med
sin lifliga fantasi tagit denna uppgift såsom en oomtvistelig
verklighet samt på grund deraf nämt Lucidor: ”en kristendomens
Ragnar Lodbrok i samvetsqvalens ormgrop, som dör leende
sedan lifvets stunder äro lidna och han smakat försoningens frid”.
De funna rättegångshandlingarne sprida ljus öfver Lucidors
sista stunder och visa hvad sägnen om dessa haft sannt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
