Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KAPITLET
23
det var en lika ljum, ljus vårnatt som nu — hade stadens
ungherrar anordnat en bal i »Praterns» rättegångssal. I
sällskapslivet gällde Delnitzky som den vackraste och mest
elegante av alla ungherrar. Minst tio grevinnor svärmade
för honom, och nästan alla mödrar önskade i tysthet, att
deras döttrar skulle kunna erövra honom — ty han var ett
av landets bästa partier.
På de tre eller fyra föregående baler, där Sylvia varit
närvarande, hade den unge mannen i anmärkningsvärd
grad bringat henne sin hyllning, varigenom hon — icke
utan en viss tillfredsställelse — kände sig vara föremål för
mångas avund. Men aftonen före nyssnämnda bal — på
en soaré hos franska sändebudet — hade han däremot
hållit sig på fullständigt avstånd från Sylvia och hade på
ett i ögonen fallande sätt gjort en äldre diplomats maka
sin uppvaktning. En känsla, mitt emellan förödmjukelse
och harm, klargjorde för Sylvia, att Delnitzky icke var
henne likgiltig.
Helst hade hon avstått från meromnämnda bal, som var
den sista under säsongen. Att under sådana förhållanden
återse Delnitzky skulle ju endast förorsaka henne smärta.
Men det blev annorlunda. Genast vid hennes inträde i
salen skyndade den unge mannen henne till mötes och bad
om kotiljongen.
Ett ögonblick var hon frestad säga, att hon lovat bort
den, men, innan hon hunnit fatta detta beslut, hade hon
redan ofrivilligt sagt ja.
Den nyssnämnda unga frun var även närvarande, men
Delnitzky växlade nu ej tio ord med henne. Under en
paus mellan danserna kom en av Sylvias väninnor fram
till henne och lade sin arm i hennes.
»Kom, låt oss promenera en smula fram och tillbaka —
jag har något att tala om för dig —»
»Och det skulle vara?»
»Jag har förut varit utkorad till en förälskad persons
förtrogna. Visserligen är det icke något vidare trevligt
ämbete — man är i sådana angelägenheter hellre
föremålet .. . men, då det gäller dig — som man vet är min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
