Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
MARTHAS BARN
cigarrettrökning... Skulle du vilja han en emanciperad
hustru?»
»På inga villkor en sådan som du därmed menar. För
övrigt önskar jag mig alls ej någon annan hustru ... Du
är en rar liten tös... Men en sak vill jag be dig om:
förbliv din motvilja mot politiken trogen, och detta även
om jag skulle kasta mig in i densamma! Försök ej
inverka på mig — som nyss beträffande fint folks
konservatism ... Vad gör vår lille Fritz? Har jungfrun burit
ut honom i trädgården?»
»Ja, under linden ... kom gå vi dit.» Beatrix reste sig.
»Gå dit du! — jag måste arbeta.»
»Aha, där spåras redan statsmannen», sade Beatrix
leende. Hon gick bakom Rudolfs stol, lade armen om hans
hals och kysste honom på pannan. »Han måste arbeta,
länka Österrikes öde, men försumma hustru och barn;
adjö då, sönderbråka nu ej din hjärna, min älskling! ...
Ge mig en kyss !»
Han lade bort tidningen och tryckte sin hustru tätt
intill sig.
»Två till, Trixi... på bägge de små groparna i
kinderna ... Adjö, jag ber om min hälsning till vår
kronprins.»
»Jag skall dikta en ny vaggvisa åt honom:
Sov, gossen min, så rar!
Du greven har till far.
»Den är icke synnerligen ny . . .»
»Än den här då:
Sov, barn av arisk stam!
Din far är riksdagsman.»
Med lätta steg skyndade hon genom den öppna dörren
ut i trädgården. Den vita spetsvolangen på hennes
morgonrock fladdrade för vinden, och morgonsolens strålar
gåvo en gyllene glans åt hennes lockiga, blonda hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
