Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄTTE KAPITLET 57
blick på lantbrukarens arbetsbord, som stod i andra
ändan av rummet; där låg ett paket, vars innehåll han ej
visste; — det måste han undersöka; kanske det var
något viktigt.
Han gick dit, tog det lilla paketet, som nyss kommit
från posten, i sin hand, öppnade detsamma och fann
däri några små modeller av trösk- och såningsmaskiner,
som han hade beställt. Dessa små tingestar uppväckte
hans livligaste intresse. Han stod redan i begrepp att
ringa för att tillkalla förvaltaren; men i rätt ögonblick
erinrade han sig, att han nu hade annat att göra. Han
skulle ju ingenting mindre än uppställa ett program,
vilket skulle tjäna som utgångspunkt för hans offentliga
karriär.
Tankfull gick han tillbaka till skrivbordet i
»studioarummet. För första gången uppstod inom honom
följande tanke, vilken sedermera skulle ofta återkomma: »Man
kan ej tjäna två herrar». Och hur vore det då möjligt
att tjäna tre: familj, lantbruk och ämbete? Därtill
kommo de sällskapslivets förpliktelser, som tillhörde en man
i hans ställning. Han måste idka umgänge med sina
ståndsbröder, såväl deltaga i grannarnas jakter, som
anordna sådana på sina egna gods, vid vilka senare
tillfällen Brunnhof var fullt av gäster, som ej gjorde
annat än idkade sport eller spelade biljard och kort. I
korthet sagt: Rudolf måste vara tillsammans med
människor, vilkas intressen och begrepp voro vitt skilda från
dem, vilka förestavade hans eget livs kallelse.
Dock den tanken, att man ej kan tjäna två herrar,
sökte Rudolf skaka bort; man har ju en hel massa
plikter och måste ju kunna rätt uppfylla var och en av
dem ... var sak måste ha sin tid... man vill ju också
njuta av livet... jag skall väl ej behöva avsäga mig all
glädje, som familje- och sällskapslivet erbjuder ...
kanske man än mindre får uraktlåta den hänsyn, man är
skyldig sitt närmaste umgänge, när man verkar i det
offentliga livet. Endast under de timmar, man ägnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
