Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
MARTHAS BARN
sörja för gästernas rikliga förplägning, anser detta
ämne lika viktigt som jaktherrarna själva. »Hur mycket
har skjutits?» är första frågan, en artig värdinna ställer
till de hemkomna jägarna, då de före middagen äro
samlade i salongen; på ett sätt, som röjer det livligaste
intresse, tillfrågas därpå var och en enskild, hur stort hans
byte är. »Hur många har ni skjutit? Och hur många
ni? Fransmannen och engelsmannen frågar man: »Hur
många har ni dödat?» Den sistnämnde tillägger helt
artigt, då han nämner antalet: »Oh, it was excellent sport.»
Sport? Alltså endast ett nöje? Nej, ingalunda. Man
uppfattar saken nästan såsom en plikt, såsom något, vilket
man — på grund av ömsesidig rang och rikedom — är
skyldig sig själv och sina jämlikar. »Den första
råboc-ken» gör ej endast den unga grevinnan strålande glad —
Iven modern berättar med stolthet för sina väninnor, ar.
Gusti eller Fredi nyligen skjutit sin första bock. När
något sådant hände i Marthas närvaro, blev hon tyst. Det
stackars rådjuret! tänkte hon då och även: Den stackars
gossen! — ty om förintelsen av ett oskyldigt liv skall
anses utgöra målet för en mans äregirighet, då.. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
