Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅtToNDE KAPITLET
79
Den skulle ju blivit mitt organ; där skulle jag utförligare
behandlat det, jag i riksdagen endast kunnat antyda. Mer.
vem vet, om jag alls kommer in i riksdagen? Jag drages
än hit, än dit; man vill jag skall ansluta mig än till det
ena, än till det andra partiet; men när jag så säger min
uppriktiga mening, säger saker, som ligga utanför det
fastställda programmet, då möter jag ingen förståelse, då
tror folk, att jag är egoistisk; det märker jag nog.
Valmännen förstå mig allra minst. Du skall få se, jag
kommer ej alls att bli väld. Min motkandidat träder så
förtroendeingivande i de gamla vanliga hjulspåren; han
lovar så vitt och brett att representera alla små
lokalintressen, medan jag däremot pratar om det allmännas
intressen ... Finns det då någonting allmänt i politiken? Äro
ej människorna stäcse av den tanken, att det ena partiet
måste besegra det andra, att det kan gå bra för A., endast
B. blir överlistad och C tillintegjord? Du skall £å se, att
min motkandidat kommer att erhåll tio gånger fler röster
än jag. Och jag skall ej ens känna mig sårad därav;
ty de dumma människornas antal är överallt tio gånger
större än de klokas... Finnes det väl något farligare,
något mer vanvettigt än att låta flertalet bestämma lagar
och regering?»
»Sättet må vara dåligt, Rudolf. Men när det ej
finnes något annat, hur skall du då kunna spela din melodi?»
»Min melodi! Ack, om densamma endast ville klinga
klar och fyllig i mitt eget inre och där ljuda över allt
annat...»
»Den gör ju så. När jag tänker på de hänförelsens
ord, som du uttalade vid Fritz’ dop... det var äkta klang.»
»Ack, ja några enstaka stora klocktoner kan jag nog
höra genljuda ur mitt innersta ur djupet av min själ...
men så kommer livet med allt bråk, allt vardagligt prat
och bringar dem till tystnad...»
»Jag tycker om att se dig så vred ... Sådana
självanklagelser äro mig en borgen för uppriktigheten i det du
vill.»
»Du visar mig för mycket överseende, mor. Jag för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
