Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettonde kapitlet io9
reda mig sorg. Tror hon då verkligen, att jag icke
märker hur glädjelös hennes tillvaro är?!
Och så Rudolf... han bär på ännu större bekymmer;
han har — »denne olycklige Atlas» — tagit hela världens
olycka på sina skuldror. Vår tids elände smärtar honom;
dess laster uppröra honom; dess oförstånd förargar
honom; dess råhet inger honom avsky. »Men», yttrade jag
i går till honom, »lägg då i andra vågskålen allt detta
ljusa, vackra, goda, som även finnes och vilket dagligen
når en allt större utbredning! ’Framtiden tillhör det
goda’, brukade Tilling säga... och du bidrager ju att
förverkliga denna framtid. Bör du icke då känna dig
tillfredsställd?» Han skakade på huvudet: »Hittills har
jag icke uträttat någonting —• jag kommer ju aldrig från
förberedelse till handling — en slåtterkarl, som städse
blott slipar lien, en tecknare, som aldrig gör annat än
formerar sitt ritstift...»
Han överdriver; han har redan handlat. Men han har
mött yttre hinder, de andras passiva och aktiva motstånd.
Så var det med hans kandidatur ... de valde honom icke;
likaså med hans resa till Berlin, hans samtal med
Bismarck ... Järnkansleren avvisade honom, liksom han
förut gjort med riksdagsman Bühler och prinsen av
Oldenburg: »På avväpning finge man ej tänka, allraminst
i Tyskland, där man måste försvara sig åt två håll.»
Emellertid har jag även antecknat glädjande saker i
mitt »protokoll». Ack, varför kunde ej Fredrik få
uppleva allt detta? Han hade helt säkert anslutit sig till
fredsföreningarna och kongresserna. Det vill Rudolf icke
göra. Men genom den korrespondens, jag för med
meningsfränder i alla länder, står jag emellertid städse i
förbindelse med fredsidéns förnämsta målsmän; mitt
»protokoll» återspeglar också de olika växlingarna inom
denna framåtgående, men av samhället så förhånade eller
ignorerade rörelse.
Och jag märker hur den åsikten, att våld måste vika
för rätt, blir allt allmännare, tränger in i allt högre
kretsar. »Böljorna måste slå högt», yttrade nyligen Björn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
