- Project Runeberg -  Marthas barn /
116

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116 marthas barn

den är omdiktad, och på detta sätt kom samtalet in på
skaldekonsten.»

»Det är ju i grund och botten», anmärkte Sylvia,
»samma samtalsämne, som den där ovädersdagen .. .»

Rodnande tystnade hon. Hade hon bort tala om
nyssnämnda dag och därigenom visa, att hon så noga erinrade
sig allt, som då hänt? Hade hon bort utsätta sig för
den tacksamhetens blick, som nu mötte henne ur Hugos
ögon? Hon drog sin hand ur muffen och luktade på en
halvvissnad violbukett, som låg däri.

Nu tog Rudolf till ordet :

»Jag svarade, att konsten icke kan åstadkomma några
omvälvningar i kulturen. Ett landskap förändras genom
vulkaniska utbrott, genom översvämningar — men icke
genom blomsterodling.»

»Blomsterodling!» utropade Bresser, »som om konsten
endast vore en oskyldig lek — som om icke även den då
och då liksom glödande lava framströmmar ur
människosjälens djup ...»

»Ni är verkligen ganska ’exalterad», inföll friherrinnan
Tilling skrattande, »i all synnerhet, när jag tänker på,
vilken naturlig, prosaisk, nästan ’torr’ karaktär min
gamle vän, er far, är.» — Med avsikt sökte hon på detta sätt
avkyla Hugos häftiga temperament. Hon hade lagt
märke till, med vilket intresse hennes dotter betraktat
honom och hon erinrade sig nu, att Rudolf på Sylvias
bröllopsdag ju omtalat, att Hugo då rest, emedan han älskat
Sylvia.

»Ni tycker, att jag är överspänd, ärade fru friherrinna?
Får då en man i min ställning vara fullt prosaisk? Min
far är läkare, och jag är däremot — att det då icke skall
finnas någon blygsam benämning på vår konstgren ! Utan
att synas anspråksfull, kan man säga: ’Jag är
bildhuggare, musiker’ ..., men ’Jag är diktare’, det låter så
egenkärt — ty detta ord innebär icke endast själva
verksamheten utan även, att man fullkomligt behärskar
densamma... Och då jag ännu befinner mig så långt, ack, så
gränslöst långt från detta mål, har jag ej rättighet att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free