Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
marthas barn
Efter ett ögonblick öppnades dörren till Sylvias loge ;
det var Bresser.
Sylvia kände sig beklämd, bragt ur fattningen.
Endast med en stum böjning på huvudet kunde hon besvara
Hugos hälsning; hon förstod nu, att den fara, hon nyss
haft i tankarna av möjligheten att bli kär, var större än
hon någonsin trott.
Med solfjädern pekade hon på en fåtölj. Hugo
tackade och begagnade sig av den på detta sätt givna
tillåtelsen.
Hon märkte mycket väl, vilken beundrande blick han
riktade på henne, och hon ägde detta — för varje ung
kvinna — angenäma medvetande, att just nu se särdeles
bra ut —1 att vara »en beauté», som det så betecknande
heter. Hon kände sina kinder glöda; hon visste, att hon
här mot logens bakgrund i sin svarta något urringade
sammetsdräkt, med dessa blixtrande diamantstjärnor i
det vågiga håret, utgjorde en vacker tavla.
»Det förvånar mig», sade hon, »att ni icke föredragit
att gå på Burgteatern.»
»Därför att jag själv skriver dramer, menar ni, eller
hur? För att lära mig?»
»För att hämta hänförelse, inspiration för er konst.»
»När jag önskar samla sådana intryck, går jag på
operan — musiken väcker i mitt inre en mycket högre
poetisk lyftning än någonsin ett skådespel. I dag har jag
för övrigt kommit hit, emedan jag visste, att jag skulle
få se er här ... Betrakta er på avstånd, ty jag trodde er
loge skulle vara så full av folk, att jag icke skulle vilja
tränga mig på — men ni är ensam...»
»Ja — mycket», svarade Sylvia med en ofrivillig suck.
»Mycket ensam?» upprepade Hugo. »Dessa båda ord
sammanför eljest icke språkbruket — lika litet som
mycket död. Och dock — det är så riktigt — det kan
förekomma olika grader av ensamhet. Icke alltid när man
sitter för sig själv — mitt bland mängden kan man ofta
känna sig mest ensam. Och motsatsen till att vara ensam
är att vara på tu man hand . ..»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
