Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
37
»Det är den icke nu heller, Sylvia.»
»Ack, jag älskar honom icke längre. Nu vet du hur
det är ... Jag antog att du redan länge vetat det, men
jag ville bespara oss båda obehaget av en dylik
förklaring.»
»Jag varnade dig då. Du ville icke lyssna till mina
ord; du lät narra dig av din lidelse, du var blint förälskad
— ’une grande amoureuse’ som det heter i alla franska
romaner. Men, jag upprepar det, din kärlek är icke
ren ...»
»Och jag upprepar det: den är död.»
»Ja, för Toni — och det kan jag så väl förstå. Men ...»
Sylvia ryckte häftigt till under moderns hand, som
vilade på hennes huvud.
»Du har alltså anat även detta?» sade hon darrande.
»Ja..., och jag ber dig vid allt vad heligt är, mitt barn,
att icke mer mottaga denne unge inan ... Du är Fredriks
dotter ... I kyskhet måste du vandra din väg genom
livet.»
Den unga kvinnans inre kom i uppror. Var hon icke
först och främst sig själv — och först i andra rummet
dotter till den ener den? Men hade även hon själv —
om hon också hyste den djupa beundran för denna unge
diktare — hade hon därför någonsin tänkt att uppoffra
sin kyskhet? Bli Bressers älskarinna —? Denna tanke
uppsteg nu för första gången i hennes inre. Hon kände
förvirring, blygsel! Det var en tanke, som måste
förjagas, som icke fick tänkas till slut. . .
Martha fortfor:
»Din far är död — men hans livs gärning fortlever.
Vi tre, Rudolf, du och jag, äro arvingar till densamma
och böra sorgfälligt vårda den. Ingen skugga får falla
på vårt namns heder, ty en sådan skugga skulle även
fördunkla vår sak. Men icke på grund härav, utan för din
egen skull anropar jag dig att i kyskhet vandra genom
livet.»
»Det vill jag ju», svarade Sylvia med högburen panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
