Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuttonde kapitlet
149
de av individens vilja och handling — det bestred han.
Idéer och handlingar äro jämställda med kulturens
element ; de äro icke de enda krafterna, men medverka i
alla händelser. Helt visst förändra upptäckter och
uppfinningar världens gång, men stora karaktärer — såväl
goda som onda — inverka icke mindre på densamma.
Och framför allt: allmänna omdömet, som beror på
individens kunskaper, reglerar samhällets inrättningar och
seder; den, som vunnit klar kännedom om något — i
många fall kommer det som en upplysning — han bör
föra ut det i levande livet, så att summan av dessa
kunskaper ökas. Rudolf hade kommit till följande klara
åsikt: Eländet — i dess olika yttringar — kan
bortskaffas ur världen och måste därför bortskaffas ur
densamma. Att söka ernå salighet åt alla är var människas
plikt (även religionerna säga så). Men på vad sätt?
Enligt vilka lagar och dogmer? Det bör — när det är fråga
om den jordiska lyckan — nationalekonomien söka
utforska och meddela oss. Några av dessa lagar ha varit
kända redan sedan långt tillbaka; även våra gamla
religionsstiftare kände till dem. Så t. ex. denna gyllene
regel: Det du icke vill andra skola göra dig, det gör
icke heller du dem; vidare: du skall icke dräpa, icke
stjäla, icke bära falskt vittnesbörd! Men en ny åsikt och
en ny plikt är, att dessa regler likaväl böra gälla inom
det politiska och internationella livet som för den
enskildes vandel.
Och vilka dogmer? Den sociala trons viktigaste dogm
är evolution ... När man tror — nej, när man vet
(möjligheten att kontrollera vetenskapens resultat skapar
visshet, icke förmodan) — alltså, när man vet, att världen
och allt som i den utvecklas — trots enskilda organismers
förvandling och förintelse — antager allt högre, allt
finare, allt fler olika former, så skall man upphöra med
detta ständiga motstånd mot allt nytt, som vill gripa
omkring sig, och som härigenom orsakar lidande, förtryck
och förföljelse i stället för glädje och vinst. Att lära
känna utvecklingens lagar och därefter inrätta samhälls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
