Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 marthas barn
de honom nedstämd. Arbetet skred endast mödosamt
framåt. Han befann sig i en dyster, fysiskt och mora
liskt obehaglig sinnesstämning.
Vid kusinens inträde gick han honom några steg till
mötes.
»Vad förskaffar mig äran av ditt besök?» frågade han
och räckte Rudolf handen.
Ehuru i samma ålder som Rudolf, såg han dock
mycket äldre ut; några vita hårstrån syntes redan i det blonda
skägget och vid tinningarna. Ansiktsdragen avspeglade
— trots den tillfälliga misstämningen — stor
godmodighet — i det hela ett sympatiskt utseende.
»En viktig angelägenhet, min käre vän», svarade
Rudolf.
»För all del — står till din tjänst... Vill du icke sätta
dig?»
Själv slog han sig åter ned framför skrivbordet och
sköt handlingarna åt sidan.
»Jag är idel öra.»
Därigenom att Rudolf förlorat sin son, var Max nu
åter närmaste arvtagare till fideikommisset, men denna
sak var av föga betydelse, ty för det första var Rudolf
icke så gammal, för det andra var det endast alltför
troligt, att han skulle gifta om sig och åter få söner.
Emellertid är denna fideikommissrätt alltid en betänklig
inrättning. En blivande fideikommissarie kan vid
åsynen av ägaren icke alltid förjaga denna tarke: Om du
plötsligt dog, skulle jag bli en rik man ... Nej, därpå
hade Max icke tänkt! Men dock — det var icke utan
en svag känsla av avund, som han tänkte på Brunnhof
och alla övriga rikedomar, som den andre kallade för
sina, medan han ...
Rudolf hade slagit sig ned i en vid sidan av
skrivbordet stående länstol och satt bekvämt tillbakalutad; etc
sällsamt leende vilade över hans läppar.
»Jag vill tala med dig angående fideikommisset»,
började han, liksom hade han gissat kusinens tankar.
»Jaså! Och vad då?» Max antog, att det var fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
