Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
marthas barn
mitt inre, hela min uppfattning av livet och (med en
blick på modern) en i arv övertagen mission drev mig
över till det andra lägret. För att kunna vara uppriktig
och fri återstod mig alltså intet annat än att uppoffra min
ställning och mina personliga fördelar — och det har jag
gjort. Till de gamla institutioner, som jag avskyr, hör
till exempel även fideikommissinrättningen. Det var
därför förklarligt, ja, än mer, nödvändigt för mig att avsäga
mig fideikommisset — och det har jag gjort.»
»Bravo!» utropade Max. Och baron von Reis
instämde. Denna yttring av Rudolfs galenskap var i alla fall
sympatisk såväl för hans efterträdare som för fadern till
Brunnhofs blivande härskarinna. Även Elsbeth von
Reis skulle gärna deltagit i detta bifall, men hon var
alltför blyg. Hon sam i ett hav av drömlik lycka — det var
ju som en dröm, att nu plötsligt allt tillfallit henne:
fästmannen, detta härliga gods, all denna lyx, som omgav
henne... Hon skulle velat böja knä för Rudolf och tacka
honom. En narr? Det var för mycket sagt; nej, en
svärmare, en ädel svärmare var han — och Gud vare
lov, att han icke var mer förståndig!...
forts, i vol. ii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
