Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 marthas barn
»Ens hjärta måste vara fyllt av kärlek ...»
»För dessa främlingar? För dessa kyliga massor?»
»Nej, för en nära stående människa, vilkens kärlek är
lika varm som ens egen.»
»Det äger jag i dig, mor.»
»Så var icke min mening. Det måste vara denna
andra, denna ömma, glödande kärlek. Den skänker även
kraft... Den oändliga lycka, som denna känsla inger,
den oändliga saknad, som förlusten av densamma
orsakar, måste mana oss att våga allt för att kunna skaffa
hatet ur världen. Tro mig, Fredrik och jag kände en
så häftig längtan att kunna få befria våra medmänniskor
från hatets gissel, endast därför att vår kärlek var så
innerlig. Du har förlorat hustru och barn; du är så
gränslöst ensam, min stackars Rudolf... Och till och
med inom äktenskapet, som kunde tillfredsställa ditt
inre. Hur mycket önskar jag icke, att...»
»Nej», avbröt han, »jag vill icke gifta om mig. Jag
vill vara fri, fri från alla fjättrar ...»
»För att ge dig ut i stormen? Men hur mycket större
tillförsikt kan man icke göra så, när man vet, att man
varje ögonblick kan komma tillbaka till hamnen? Ja,
huld och skydd och pansar — allt detta är kärleken. Min
största rikedom är än i dag minnet av min döde make.
Livet är ännu skyldig dig en sådan skatt, Rudolf ... Du
skulle behöva en ledsagarinna, som kunde taga del i din
strävan, som du kunde skänka din innerligaste kärlek..,»
»Jag tänker icke på mig själv ... Och det, som just
nu fyller mitt inre, är avsägelsen och den smärta,
densamma bereder mig; jag hyser inga förhoppningar om
framtida lycka. En kärlek, sådan som du ägt och nu
drömmer åt mig, den förekommer ju så sällan. Jag går
icke ut i världen för att söka mig sådana underbara
blommor. Jag går ut för att fullgöra mina plikter —
åt andra. Och sorgsen är jag...»
»Ja, det hör jag ipå din ton.. Även jag känner mig
manad till tårar.»
»Gråt då, mor ! Det lättar ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
