Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 marthas barn
längtade efter något mera. Det var en känsla,
sammansatt endast av beundran och ömhet — utan varje
spår av sinnligt begär. Det var hennes livs andra
kärlek. Vilken skillnad mot den första! Full av blygsel
tänkte hon tillbaka på den lidelsefulla yra, som
bemäktigat sig henne vid hennes förlovning, hur hon då råkat
i eld och lågor för en människa, som aldrig visat, om
han verkligen ägde någon inre egenskap, vilken var värd
att älska. Nu däremot var det endast det inre, en
konstnärs stora, ljusa inre, det gudaborna snillet, som
inverkat på henne. Det snara, bittra uppvaknande, som följt
på hennes rus och som orsakats av Tonis brutala sätt att
visa sin kärlek, hade ingivit henne avsky för densammas
sinnliga sida. Den fullständiga brist på idealitet, som
hennes make ådagalagt i det äktenskapliga umgänget,
fördubblade för henne värdet av denna nya kärlek, denna
enbart ideella hänförelse.
Att sann kärlek i själva verket trängtar efter
fullkomlighet i såväl det ena som andra avseendet, det visste hon
icke. Hon hade, hur mycket hon än av naturen var
danad till »grande amoureuse», ingen erfarenhet i
kärleksangelägenheter. Hön kände sig nöjd med denna
stilla, sorglösa lycka, denna rena, lugna, lidelsefria
kärlek, som värmde hennes hjärta. Icke blott i bildlig
betydelse kände hon denna värme, utan nästan som något
reellt, något fysiskt. Den uppsteg i hennes bröst, när
hon steg upp, när hon gick till vila, ofta under dagens
lopp, då hon tänkte på något helt annat. Liksom en
varm våg, vilken plötsligt vällde genom hennes hjärta,
förtog henne andedräkten — i outsäglig, ljuv lycka .. .
Begär var det icke; det var glädje över att äga detta
allt. Som en rik inre egendom, vilken fyllde henne med
stolthet, vilken förädlade hennes tillvaro, kände hon
denna kärlek, kände hon, att hon älskade en stor man, av
vilken även hon — redan sedan långt tillbaka — varit
älskad. När hon så tänkte på honom, såg hon icke föl
sitt inre hans ansikte och hans gestalt, utan endast den
abstrakta bilden av hans storslagna själ, av hans sköna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
