Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugonde kapitlet
Men telegrammet var icke från Bresser — det rörde
något fullkomligt likgiltigt. Nu gladde hon sig i dubbel
mån och fullt medvetet. Hennes fruktan, att
återseendet skulle medföra något missljud, var nu borta. Full
harmoni skulle det snarare bli; hon skulle få släcka sin
brännande inre törst.
Hon slog sig ned vid pianot och spelade sakta hymnen
till solens uppgång ur »Profeten». Denna melodi hade
alltsedan förut omtalade teaterafton blivit den
trollformel, med vilken hon städse kunde frammana bilden av sin
skald, liksom andades hon hans närhet.
Hon gick från pianot till sitt vanliga hörn, varest ett
vridbart litet läsbord stod bredvid schäslongen. Hon
satte sig och tog en bok i handen. Det var ett band
dikter av Hugo Bresser; hon fick genast upp den sida hon
önskade. Även där fann hon en besvärjelseformel — en
viss strof full av välljud och entusiasm.
Men hon lade åter bort boken. Han fick icke finna
henne sysselsatt med denna läsning — det skulle sett
klumpigt, avsiktligt ut. Hon lät händerna sjunka och
slöt ögonen. Icke spela, icke läsa ville hon — endast så
sitta där och njuta av denna väntan, denna ljuva bävan,
lyssna till sitt eget hjärtas hastiga slag — hur ljuvt var
det icke!
Än var halvtimmen icke förbi — och åter ljöd en
ringning.
Sylvia sprang upp; hon kände hur hon bleknade.
Bresser trädde över tröskeln och bugade sig
vördnadsfullt ; hon stod en stund orörlig på samma plats.
Hans ceremoniösa hälsning och den ton, med vilken
han yttrade: »Nådigaste fru grevinna», bragte henne till
besinning; hon var åter helt och hållet världsdam, vilken
mottager en välkommen främmande gäst. Hon gick
honom ett par steg till mötes och räckte honom handen atr
kyssa.
»Så glad jag är att få återse er, herr Bresser.
Kommer ni nu att stanna en tid i Wien? Var så god och
sitt!» — Själv slog hon sig ned på sin vanliga plats vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
