Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugonde kapitlet l8l
avslutat detta drama — och icke i edra brev till mig
nämnt ett enda ord?»...
»Det var min önskan, att ni icke skulle få bedöma de
följande akterna i manuskript, utan på scenen.»
»Jag kommer att vara förfärligt orolig under
premiären.»
»Orolig? För mig?»
»För er, för pjäsen, för mig själv — det skulle
kännas så svårt, om publiken icke visade något bifall.»
»Om stycket fölle igenom, menar ni?... Vem vet,
om det kommer att finna nåd för er? Måhända kommer
ni att anse dess fiasko berättigat.»
»Kan jag då ens fälla något omdöme, när jag är
orolig? Endast om ni ger mig det hela att läsa, kan jag
klargöra, huruvida det är vackert eller icke. Tala
åtminstone om hur handlingen utvecklar sig!»
»Intet omtalar jag, grevinna Sylvia. Jag har så länge
glatt mig åt att för er få framlägga min dikt i färdig
form, levande och ny. Den kommer att uppföras endast
för er — den övriga publiken kommer icke alls att vara
för mig närvarande.»
De språkade sedan om det, som tilldragit sig i Sylvias
familj, om Rudolfs avsägelse av fideikommisset. Det
gjorde Sylvia gott att höra, vilken ädel uppfattning Hugo
hade av saken i fråga, hur fördomsfritt han bedömde de
mål och medel, hennes bror valt.
»Ni kallar mig skald, fru grevinna?» sade han. »Nåja,
i skrivna tankar och ord diktar jag, men Rudolf gör det
i handling, i djärva, av hänförelse glödande bragder...
Det, han åtagit sig, kan bli ett storartat poem.»
Så sutto de länge och språkade om olika saker. Men
det låg något outtalat mellan dem, något, varpå båda
tänkte och vilket båda visste, att det mer än något annat
sysselsatte deras tankar. Deras stämmor skälvde; deras
ögon strålade. Man märkte det till och med under den
tystnad, som då och då uppstod, när samtalet
avstannade.
Under en sådan paus möttes deras blickar och dröjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
