Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
marthas barn
hela sta’n långt före detta. Det är minsann ingen
hemlighet, att du ...»
Han lät henne icke tala till slut:
»Det är något helt annat... Att man bär kring
skvaller om mig, betyder mindrg — jag är man. Men jag kan
icke finna mig i, att min hustru ger anledning till prat,
och jag förbjuder dig helt enkelt...»
Nu sprang Sylvia upp.
»Du — mig? Därtill har du förverkat din rätt. Jag
har intet att förebrå mig och låter icke förbjuda mig
någonting.»
»Nå, nå, förivra dig icke så! Att du icke har något
att förebrå dig, tror jag ju. Känner jag dig rätt, är du
alltför väluppfostrad att någonsin — och allra minst för
en sådan — vilja uppoffra din heder. Men du
komprometterar dig — och på samma gån g även mig... En
god vän har givit mig en vink. Jag antager emellertid,
det är tillräckligt, att jag gör dig uppmärksam på, att
folk pratar... Nu kommer du av dig själv att göra slut
på saken och att vara mig tacksam, att jag i rätt tid
varnat dig — ty vad kan väl vara en kvinna mer dyrbart
än hennes goda namn och rykte? Det är redan skandal
nog i familjen, att Rudi gör sådana dårskaper och helt
och hållet förgäter vad han är skyldig sin rang.»
»Icke ett ord mer om min bror!» utropade Sylvia
vredgad.
»Det är detsamma, om jag säger något eller icke; de
andra hålla i alla fall icke inne med vad de tänka. Man
beklagar den stackars friherrinnan Tilling därför, att
hennes son gör henne så föga heder. Då bör väl
åtminstone dottern ... Kort sagt» — även han reste sig nu
— »du förstår mig nog — det hela är för övrigt så
pinsamt. Låt oss icke tala mer därom... Tillslut ditt hem
för denne preussiske zigenare. Det är ju mycket enkelt »
Blek och darrande stod Sylvia där. Hon sökte efter
ord, men fann inga.
Han anslog nu en mera gemytlig ton: »Var inte för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
