Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjuguförsta kapitlet 207
»Ämnar du säga något förklenande?» avbröt Delnitzky.
»Kanske därför, att hon är vid teatern?»
»Nej, visst icke, men därför, att hon tillegnat sig en
annans egendom.»
»Du menar mig? Tro mig, din dotter har icke satt
stort värde på denna egendom. Du vet icke alls, hur kall
och avvisande hon var mot mig — strax efter vår
bröllopsresa. Vi passa icke tillsammans.»
»Då är bäst, att ni gå, var och en åt sitt håll...»
»Skilsmässa? Vi leva i ett katolskt land... Man skulle
ju visserligen kunna bli ungersk medborgare...»
»Denna tanke tyckes icke misshaga dig?»
»Ack, min Gud, det orsakar tusen svårigheter, och jag
avskyr sådana... Du vill alltså icke göra någonting för
att leda Sylvia på pliktens väg?»
»Som du övergivit? Anton, jag vill över huvud taget
icke göra något — varken för eller emot dig. Om Sylvia
begär mitt råd, kommer jag att ge henne detsamma och
säkert i den riktning, som jag anser betryggande för er
heder och ert lugn ... Men oombedd kommer jag aldrig
att tränga mig på och predika moral. Hon har vuxit från
den moderliga myndigheten. Jag är hennes väninna —
intet mer.»
»Min väninna är du icke ...»
»I all uppriktighet: nej. Du har ej gjort mitt barn
lyckligt... Du bedrager henne inför hela världen. Hur
skall hon då kärleksfullt kunna sluta sig till dig?»
»För min skull behöver du ju icke heller träda
emellan. Det är till hennes bästa och fromma. Om hon
komprometterar sig blir det till hennes egen nackdel — och,
om hon glömmer sig, till hennes egen olycka. Ty jag
finner mig icke i något dylikt. Mitt namn får icke
släpas i smutsen.»
Han var mörkröd i ansiktet, och ådrorna vid
tinningarna voro uppsvällda. Martha kände något liknande
fruktan; denne man där skulle vara i stånd att tillfoga
hennes Sylvia något ont. Den nyss vidrörda tanken på
skilsmässa antog nu form av en önskan. Det är visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
