Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXV.
Samma vecka hade ännu en uppseendeväckande pre
miär ägt rum i Wien: Rudolfs första offentliga föredrag.
Det var i musikföreningens stora sal en
söndagseftermiddag, så att — med fritt inträde — så många som
möjligt av de arbetande klasserna skulle kunna komma dit.
Man hade dragit försorg om föregående annonsering
genom tidningar och affischer. Denna stora sal visade sig
också vara mycket för liten. Några av de främre
raderna vore reserverade för de Dotzkys personliga bekanta,
vilka ville höra honom; den övriga delen av publiken vai
sammansatt ur de mest skilda samhällslager.
När dörrarna öppnades, uppstod stor trängsel och
brådska; snart var salen fylld till sista plats. Flera måste
vända om utan att ha ’kunnat komma in.
Rudolf stod framför främsta bänkraden och samtalade
med sin mor och greve Kolnos. Det sorl och brus, som
framkallades, när alla dessa människor trängdes och satte
sig, gjorde endast samma intryck på honom, som hade
han från en strandterrass hört havets dyningar. Ett
främmande, fjärran element denna människomassa,
ingenting vidare.
Det han ville uttala gällde ju icke denna tillfälliga
publik ; det gällde samtiden, offentligheten över huvud taget.
En handfull korn ville han utså, här och annorstädes, i
dag och alla dagar. Så småningom skulle väl dock på
ett och annat ställe denna tankesådd spira; enstaka
själar skulle väl kunna få genomträngas av det, som fyllde
hans eget inre. Han skulle få efterföljare och medhjäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
