- Project Runeberg -  Marthas barn /
246

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246

marthas barn

dessa bojor. Till beroendet äro de beroende själva skuld
genom sitt gränslösa tålamod... En böjd nacke — är
det vackert? Nej, vackert är ett tillbakakastat huvud
med fladdrande achilleslockar.

»Ack, mamma, jag talar en smula överspänt; orden
komma så av sig själva ... Sedan månader tillbaka läser
jag skaldestycken, ett språk i bunden form — och nu,
upprörd som jag är, råkar jag använda liknande uttryck.
Och dock är det, jag nu ämnar företaga mig, som du
strax skall få höra, icke något överspänt och överilat
— det är ett lugnt, noga överlagt steg.

»Jag vill ha allt klart med Toni — säga honom allt,
återfordra min frihet, erbjuda honom skilsmässa och
sedan — skulle han än vägra höra mig — inrätta mitt liv
så, som jag måste — utan hyckleri. Jag vill icke återse
Bresser, förrän allt är klart och ordnat. Efter gårdagens
afton, efter den dröm, jag i natt haft, skulle det — tro
mig — helt enkelt vara mig omöjligt att i så fall icke
sjunka till hans bröst. Och det vill jag ioke, förrän jag
kan göra det i ’kyskhet’, d. v. s. utan att behöva dölja
det, utan att nödgas känna samvetsagg.

»Och jag har kommit hit till dig för att sätta min
sanningskärlek på prov, för att stärka densamma ... Skall
jag kunna säga min mor allt? Så frågade jag mig ännu
i trappan ... Jag har bestått provet — och nu är mitt
inre lugnt och ljust.»

Hon reste sig och såg sin mor i ögonen: »Nu vill jag
gärna höra ditt svar.»

Martha lutade huvudet mot fåtöljens ryggstöd och slöt
ögonen.

»Är du ledsen på mig?»

En djup suck banade sig väg ur Marthas inre.

»Mina stackars barn!» sade hon sakta.

»Varför stackars, mor?» Hon knäböjde åter bredvid
Martha. »Och varför täniker du nu även på Rudolf?
Finnes det något samband mellan hans och mitt öde?»

»Jo, ni äro bägge lika beklagansvärda: ni finna det,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free