Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
marthas barn
stor lycka. Det hindrar honom emellertid icke att åt
det allmänna ägna en kraft, som allt fortfarande är stadd
i tillväxt. Jag inflikar här litet, som han senast i går
skrev till mig. Brev från sådana människor höra
dagboken till, ty de äro att anse som viktiga händelser.
»... På revolution behöva vi först och främst icke alls
tänka — endast på att rasera, störta en föråldrad
världsåskådning.
»Till revolution — d. v. s. till ett kaos, till ett
skräckvälde — så långt ikan det endast komma, om den
nuvarande ordningens målsmän vore nog sorgligt förblindade
eller till och med nog själviska att vilja resa sig upp mot
dem, vilka söka störta föråldrade föreställningar, söka
upphäva ohållbara institutioner. Att de kunna hindra
denna omdaning, behöva vi naturligtvis icke befara, lika
litet som någon får inbilla sig, att han orsakat
densamma.
»Samhället är en levande organism, och dess skador
kunna botas blott inifrån, blott genom att tillföra nytt,
rent och varmt hjärteblod. . Icke genom sentimentalitet,
icke genom att fördjupa sig i onödiga betraktelser, icke
genom granna fraser. Man måste äga en beslutsam vilja.
Var och en måste göra så gott han kan. Vi skola söka
vara praktiska idealister, vilka i handling söka
förverkliga sitt mål.
»Allt kommer icke att förändras på en gång, utan
naturligtvis så småningom, men det är tempot, som avgör
saken. Så småningom säga de alla, men huvudsaken är,
om det blir långsam marsch — ett steg framåt — ett
tillbaka, ett framåt, ett tillbaka —- två... (ni har väl sett
sådant på kaserngården?) eller i en naturlig, litet
raskare takt, ja, gärna för mig även någon gång en smula
språngmarsch — det behöver ju icke vara stormsteg med
’tambours battants’. Och det kommer att bli så. Det
måste bli så. Genombrottet av denna nya
världsåskådning kommer att försiggå — väl icke utan ack och ve
— men dock helt naturligt som en förlossning.
»Ni talar om min arbetsförmåga, ärade fru friherrinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
