Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugunionde kapitlet 255
framför detsamma med högt lyftat glas och yttrade:
»Leve det!» — alltså slutet på ett tal; de övriga utbragte ett
dånande »hurra».
I närheten av detta hedersbord fanns vid ett mindre
bord en plats ännu ledig. Rudolf satte sig här och
beställde en sejdel öl. H:an utsattes för förvånade blickar
från såväl gäster som kypare, ty hans yttre
överensstämde föga med lokalens vanliga kundkrets. Denna bestod
icke av arbetare, utan av allehanda näringsidkare och
gårdsägare, minuthandlare, korvmakare,
charkuterihand-lare — välmående småborgare, som i egenskap av valmän
själva ansågo sig vara oerhört viktiga personer.
Det var, som droskkusken mycket riktigt sagt, en
politisk segerfest. De härvarande valmännens kandidat
hade med stor majoritet besegrat sin liberale motkandidat.
Nu var »småfolket» räddat, korruptionen övervunnen,
fädernas tro befästad och vilka andra konsekvenser, man
kan draga av en dylik valseger.
Allt detta fick Rudolf reda på genom de avbrutna
meningar, han då och då kunde uppsnappa av det allmänna
samtalet. Det hela var mängt med elaka, simpla fraser
och smädelser, såsom: »Nå, vi skola nog visa dem»,
»Blodsugarpack», »Man är väl ingen dålig människa
heller, som låter behandla sig hur som helst», »Bort med all
sentimentalitet.»
Vid Rudolfs bord sutto två unga män av frånstötande
yttre; man skulle kunnat tro dem vara klädda i bättre
folks »avlagda kläder». De hade skrynkliga skjortor ocn
smutsiga, löst knutna halsdukar. De språkade mycket
livligt med varandra, men deras samtal var icke av
politisk art, utan rörde sig om en Mali, en Resi, en Mizzi,
vilkas snitsighet och grova behag de lovordade för
varandra. Men de hörde i alla händelser till samma
sällskap, som satt vid hedersbordet, ty då nyssnämnda
skåltal var slutat, hade de sträckt fram sina ölkrus och
ropat: »Skål på er, gubbar!»
Allt detta ingav Rudolf en känsla av djup avsky. Detta
är således de ämnen, ur vilka landets lagstiftning fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
