Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettionde kapitlet
2öi
hövligt vill tillkännage: »Mitt ärade herrskap, jag älskar
Hugo Bresser. Jag vill bli hans.»
Vem har väl med den saken att göra? Det är v år
värld, en stor, ljus, fröjdefull värld, vilken förvandlar
allt annat till intet, till mörker... Du är för stolt att
ljuga? Framför allt borde vi två vara för stolta att för
en kall, likgiltig allmänhet blotta vår lycka — en lycka,
desto ljuvare, ju mer hemlig den är. Dock icke som skulle
vi ängsligt söka dölja den; nej, sorglöst vilja vi njuta den,
som funnes i världen ingen annan än vi två. Kärleken
äger en så sällsam förmåga att isolera. Hon omger de
saliga två med en ogenotnskinlig slöja — vävd av lågor.
Sådan är den äkta kärlekens underbara eld.
Jag känner mig fylld av ett visst högmod ... Det
synes mig, som bure jorden ingen med mig jämbördig. Alla
konungars konung är jag, ty du vill bli min...; ingen är
värdig lösa min skorem. Men inför dig ligger jag i
stoftet — härskarinna.
Dock — icke så. Din slav vill jag icke vara, utan din
beskyddare — barn! Du vet icke vilken varm, ljuv ömhet
väntar dig. Du skall vila vid mitt bröst; i mina armar
skall du finna säkerhet och skydd. Du har ju genomgått
så stora sorger, stunder av sådan bitterhet, leda och oro.
Tröst, vila och lugn behöver du. Var icke rädd, att din
älskade skall rycka dig in i en ständig lidelses virvelvind
— jag vill skänka dig ro. Minuter av den mest glödande
hänförelse — men även stunder av sansad fröjd, stunder,
då förnuftet får råda — eller oförnuftet; vi äro
tillräckligt kloka, när vi äro skilda, för att samman få vara
barnsliga. Ja, glada vilja vi vara — skämta och le.
Skämtet är glädjedrottningens page — och hon själv är
lyckokungens gemål.
Så vilja vi också — andra stunder — vara allvarliga, se
livet som det är och söka lösa dess gåtor. Vi vilja...
Nej, nu måste jag sluta — jag börjar bli otålig. Detta
brev bär jag själv bort till dig och lämnar det till din
kammarjungfru, på det du snart och säkert må få det. Och
nu till sist: Visa förbarmande, visa mod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
