Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugunionde kapitlet 263
icke genast upp kuvertet. Först ville hon avsluta sitt
eget bref och avsända detsamma.
»Vänta ett ögonblick», sade hon, och med av
sinnesrörelse darrande hand — det obrutna brevet verkade pä
henne, som vore den älskade själv i hennes närhet —
nedskrev hon ytterligare några slutrader och förseglade
sedan brevet. »Så, bär nu över det här till herr greven
och lämna det åt honom själv!»
»Vet icke fru grevinnan, att herr greven rest bort
tidigt i morse? Kammartjänaren packade hans koffert och
hämtade sedan en droska ... Herr greven for med tåget
söder ut; han har sagt till portvakten, att han icke
återkommer förrän i morgon eller i övermorgon ...»
»Jaså — nå, det är detsamma... Lägg brevet på hans
skrivbord.»
Nu var hon ensam; hon fördjupade sig i Hugos brev.
Hon läste igenom det en gång, så en andra gång, sats
efter sats — var och en ett par gånger efter vartannat;
vissa ord upprepade hon högt och lyssnade till deras
klang, liksom vore det musik: »En slöja — vävd av
lågor ..., din beskyddare, barn ..., ljuv ömhet...» Alla
de olika känslostämningar, åt vilka brevskrivaren givit
uttryck — lidelse, oförväget mod, längtan efter ro,
glödande extas och översvallande glädje — allt detta fann
gensvar i hennes inre och väckte hos henne en sådan åtrå
efter hans närhet, att hon, mer av förbarmande med sig
själv än honom, helst nu genast skulle velat kalla
honom till sig... Men hon motstod frestelsen. Bedja
honom komma skulle hon icke, men om han komme av sig
själv... Vid denna tanke kände hon en så sällsam
beklämning; hon skulle icke själv kunnat säga, om det var
smärta eller sällhet...
Med uppbjudande av alla sina krafter, lyckades hon
rycka sig lös ur detta drömmeri; hon ringde på sin
kammarjungfru.
»Fort, en droska!» befallde hon. Hon hade fattat ett
raskt beslut att besöka sin mor och hos henne tillbringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
