- Project Runeberg -  Marthas barn /
278

(1914) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 62 marthas barn

Sylvia skyndade åter tillbaka till sidan av sängen och
föll på knä bredvid densamma. Nu grät hon icke —
förskräckelsen hade varit alltför häftig.

Hugo låg orörlig med halvöppna läppar; när han
andades, hördes ett sakta kvidande läte.

Friherrinnan Tilling fattade sin gamle väns hand:

»Vad fruktar ni? — Är han så dålig?»

»Ja, han är dålig.»

Martha erfor en stingande känsla i sitt inre. Men hon
tänkte därvid mindre på Hugo än på vännen. Den ende
sonen! — Hans ålderdoms glädje och stolthet! — En
så lysande framtid förstörd !...»

»Jag har icke nog förtroende till min skicklighet —
icke heller till deri läkare, som nu jämte mig behandlar
honom. Jag har ytterligare låtit kalla professor Linden.»
Han vände sig till den knäböjande Sylvia: »Grevinna
Sylvia, doktor Linden kan komma vilket ögonblick som
helst. Vill ni kanske under tiden gå in i rummet
bredvid?»

Hon lyfte upp huvudet.

»Det är ju tids nog, när han kommer — och om han
skickar bort mig.»

»Men då har han redan sett er.» — Sylvia gav honom
eii oförstående blick. — »Jag menar, det kunde då bli
bekant ... Doktor Linden kommer samman med så mycket
folk ... Och efter allt, vad man berättar i staden ...»

»Vore min plats icke här, menar ni?»

»Ack, min Gud, den elaka världen ...»

Ett uttryck av djupaste ringaktning gled över Sylvias
drag.

»Jag stannar.» Och åter gömde hon huvudet i täcket.
Bresser förstod henne; i jämförelse med kärlek och död
krympte det, han nyss kallat världen, samman till intet.

Den väntade berömde professorn kom. Han kunde
endast bekräfta, vad doktor Bresser själv funnit, nämligen
att faran var stor. Naturligtvis kände han igen de bägge
damerna och blev även mycket förvånad, att hon, vars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmartha2/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free