Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trettiotredje kapitlet 3o9
nej, jag vill icke på något sätt missbruka denna stund
och söka tvinga dig till något, vartill ditt hjärta icke
manar dig... Men skulle du någon gång känna dig ensam
... Säg mig rent ut: har har du någon kärleksförbindelse,
som...»
»Nej, jag är fri — och jag förstår, vart du vill
komma ... Cajetane... Vad var din mening, när du vid
bordet yttrade, att hon skulle undvikit mig?»
»Det är så. Hon anar, att du känner till hennes
kärlek, och hon vet, att du icke hyser någon böjelse för
henne... Därför undviker hon din närhet, av stolthet och
bävan ... Hon älskar och beundrar dig så mycket; hon
går fullständigt upp i ditt görande och låtande... intet
är henne främmande. Hon kan icke endast utantill allt,
vad du skrivit och talat — alla referat över dina föredrag
känner hon till — hon har också gått igenom min skola.
Jag har invigt henne i våra ideal — ingen i hela världen
kan förstå dig bättre och beundra dig mer än hon,
Rudolf. Dock nog. Jag får i detta ögonblick icke utöva
något tryck på dina beslut — åtminstone icke i detta
avseende. Jag har ännu en sista bön till dig: Tag dig an
vår Sylvia! Bliv henne ett stöd! Hon kommer att
hämta sig — men man får icke låta henne hänge sig åt sitt
grubbel. Skydda henne.»
»Det lovar jag.»
»Så, och nu» — Martha satte sig åter upp — »nu
återvänder jag till de levande. Måhända stannar jag
ännu länge kvar bland dem. Denna fiktion är slut. Jag
vill bli frisk.»
Rudolf omfamnade henne:
»Det hoppas jag säkert, mor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
