Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världsvimlet, då skall jag hänge mig åt min kärlek till
blommorna, då skall jag drifva trädgårdsskötsel.» — »O, jag ser
dig så tydligt; en liten mössa — ej virkad af mig, jag gör
aldrig sådana ohyggliga arbeten — en liten mössa på de
silfvergrå lockarna, i handen en trädgårdssax, hvarmed du
klipper af de vissna blommorna.» — »Ja — och du sitter på
trädgårdssoffan — en nätt liten spetsmössa har du smakfullt —
kokett kommer du alltid att förbli — fästad i ditt likaledes
redan bleknade hår; i handen har du således ej en virkning,
utan en ännu sluten bok, ur hvilken du sedan ämnar föreläsa
för mig, och så betraktar du leende mitt arbete ... Vi komma
att bli ett lyckligt gammalt par, Martha!»
Denna föreställning hade så djupt inpräglat sig i hennes
sinne, att hon ofta i sina drömmar brukade upplefva densamma
som en verklighet. I aderton år hade hon redan varit änka,
och ännu alltjämt kunde hon, när hon drömde om sin
bortgångne Fredrik, med lefvande tydlighet se honom framför sig;
för det mesta så som han varit under förlofningstiden, men
mången gång äfven så som han endast förefunnits i bägges
fantasi.
I dag, på hennes barnbarns dopfest, hade Rudolf yttrat i
sitt tal: »Ja, mamma, denna skål utbringar jag för minnet af
din evigt älskade och evigt saknade make, hvilken jag har
att tacka för allt, hvad jag tänker och är» —• och då hade
hon blifvit så sällsamt sorgsen till sinnes. Hon satt midt emot
den öppna glasdörren. Solens nedgående strålar förgyllde med
sin skimrande glans en rosenbuske, och mot denna aftecknade
sig — hennes drömbild:, hon ser trädgårdssaxen glimma, det
hvita håret glänsa. . . »Inte sant», säger han och småler emot
henne, »vi äro ett lyckligt gammalt par?»
Förskräckt genom Rudolfs fråga, torkade hon sig hastigt
i ögonen och reste sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
